Min kärlek!

Tittade på gamla bilder och jag måste bara få säga det, faaan vilken söt dotter jag och Henke har!!
När hon var liten..hennes knubbiga kinder och hennes super blåa ögon,sitt ljusa korta hår och det där leendet...jag smälter av lycka!
Hon var (är) alltid full av energi och alltid så glad..alltid något på gång. När jag tittar på bilderna så minns jag det som igår. Våran lilla tjej har blivit stor. En stor tjej som gärna sitter framför datorn/tv:n,pysslar,roar sig själv..svarar en som en trotsig tonåring ibland.
Det är tur att foton finns.
Trots hennes trotsiga och bråkiga sätt ibland, oftast gällande maten numera=( att där är lök i osv... så är hon världens underbaraste som finns, aldrig uppkäftig eller så, väldigt omtänksam av sig.
Mm jag kan skryta i år...men det finns inte ord på hur mycket jag älskar min dotter!
 
Och att man kan ha lika mycket kärlek till ännu en??
Hur är det möjligt?!
Måste erkänna att jag var orolig i början...Hur skulle vi kunna ge Kevin lika mycket kärlek?
Men det var lätt. Hans stora bruna ögon fickal till att smälta.. när han var bebis så gjorde han oftast inte mycket ljud ifrån sig, låg mest nöjd i sin babysitter..sen om en period då han inte riktigt var nöjd, tufft japp, det var vi ju inte riktigt vana vid men som allting annat så gick det över.
 
Nu är han perfekt! Kan lätt roa sig själv, ge honom en fotboll så är han nöjd, har dessutom börjat prata en hel del, sa senast idag "näsa", första gången som vi hörde det, annars är det mest bajs,bajsat,blöja,boll,ner,napp och hajdåå:P
Måste erkänna att jag är glad över att bebis tiden är över, den är inget för mig,visst dem är söta o så,men jag har hellre en 2 åring än under året. Henke känner likadant, ingen av oss är bebistyperna;) haha
 
Hoppas bara att han snart ska sluta att slå på sin syster!=( Hon som jämt o ständigt är och alltid har varit så snäll mot honom, antar att det är normalt att den yngre är lite tuffare o hårdare men tycker synd om loppan.
 
Mmm vad jag älskar mina barn över allt annat, ni är det bästa som har hänt mig.
 
Kram från en stolt mamma!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0