Lessen
Idag har jag känt mig så himla lessen & nedstämd, varit på dåligt humör och känt mig så oerthört ensamen!=(
Har tänkt mycket på livet och vad som händer efter..och när de kommer hända och hur..många tankar.
O från ingenstans knackar det på två kvinnor o lämnar ett blad om Gud & Jesus, livet & döden..Ska jag bli kristen?;) Nej, för de stod något om att är man död så kan
man inte känna och inte iheller skada eller hjälpa någon..inte riktigt min teori, om jag nu tolkade det "rätt" förstås, för det handlar just om de, hur man tolkar det man läser..
Svärfar skulle fyllt 70år igår, om han hade fått leva. Hoppas du har det fint där du är nu!=) Vi kommer o tänder ljus för dig när Natalie kommit hem.
Idag när jag lämnade Kevin på dagis så tänkte jag mycket på mina djur jag haft, så oerhört lessen jag blev när dem dog=( Hur jag grät i flera dagar, ja månader känns det som..minns att min mamma kom in & klappade mig, när jag låg o grät i sängen...förklarade att så var livet, alla blir gamla,sjuka och dör.
Åren gick och jag tänkte mycket på hur jag skulle hantera när en person i min närhet gick bort? Med tanke på hur jag blev när djuren dog..
Tjalle blev den första. Mitt liv rasade, kändes det som. Minns att dem ringde på Natalies 1 års dag, "Idag dör han", jag svarade "Vilken dag som helst, men inte idag". Dagen spenderade vi hos honom på sjukhuset, men han överlevde 2,5 månad till.
En dag när vi hade hälsat på honom, brast det total för mig, jag grät hysteriskt! Pappa kramade mig & förklarade att så är livet, Natalie har kommit- en ny generation.
Var de bara jag som tyckte de var jobbigt och inte kunde "hantera" situationen?? Säkert inte, men det kändes så- då.
En fredag kväll,jag och Henke tittade på Talang, ringde mamma och sa att Tjalle skulle flytta till Hospis. Hospis? Livets slut. Jag ville inte acceptera och inse de! Gav luren til Henke och grät..
På onsdagen dog han. Med pappa vid hans sida. Jag satt hos Frida.
Jag blev stark! För Frida. Sa till henne att jag kunde stanna hos henne om hon ville,hela natten om de skulle vara så..flera dagar, men de behövde jag inte.
Begravningen var fin! Jobbig men fin. Jag hade bakat choklad muffins, dem hade han absolut älskat=)
Plötsligt kändes livet Okej igen..Frida tog sig upp ur sorgen & med de gjorde vi andra oxå det.
1år gick- smärtfritt.
Sen fick min mormor cancer. Cancer! Det dör man av. Inte då. Inte hon. Hon opererades och klarade sig ur det. Tack!
Ca ett halv år gick, min papa fick propp i benet & njursten..han såg verkligen död ut.
Väntade utanför på sjukhuset,på Henke o Natalie..medans jag väntade flög tankarna iväg..och tårarna sprutade.
Henke tyckte att jag skulle skärpa mig, annars kunde vi inte gå upp. Lätt för honom o säga, det var MIN pappa som låg där dödsjuk (om ni frågar mig, enligt pappa var han inte ens sjuk). Och jag var verkligen inte redo att förlora honom då. Absolut inte!
Bara någon dag senare fick Frida sin första stroke.
Pappa frisknade till=)
Henkes pappa gick plötsligt bort.
Underloppet av några dagar..Hur mycket ska man behöva orka ta sig upp från???
Henkes pappas begravning var liten & fin. Jag grät i vanlig ordning- hysteriskt. Jag fixar inte så känslomässiga situationer. Dessutom gravid oxå med ännu mer hormoner i kroppen.
Sen följde ett jobbigt halv år..Frida fick ytterliggare en stroke, kom till vårdboende, kom hem, trillade, kom till sjukhus, kom till vårdboende...you name it!
Till sist fick hon ett långtidsboende som vi moblerade fint till henne.
Kevin kom till världen (något positivt)
Frida fick ytterliggare en stroke, halvsides förlammad, sondmatades..ja den synen av henne då, önskar jag att Ingen ska behöva se, gå igenom!!!
Men jag är väldigt glad nu i efterhand att vi var o hälsade på henne! Fick ta farväl.
Två dagar senare dog hon & det kändes bra. Skönt.
Ingen ska behöva ligga så som hon gjorde då. Det är inget värdigt liv och efter 88 lyckliga år hade hon gjort sitt!=)
Nu har vi fått ha ett lugnt & skönt år, vilket jag är himla tacksam för!!
Men så är det inte för alla..såklart.
Var inne o läste en blogg om en ung tjej,mamma som fått bröstcancer och de går bara utför..
De fick mina tårar till att rinna och det fick mig till att gå in o skriva av mig.
Vilket är otroligt skönt!!
En vän till mig, har nydligen mist en väldigt nära familjemedlem, i cancer. Det får mig till att känna o tänka så mycket..Hon verkar så himla stark!! Sen vet jag såklart inte hur hon verkligen mår o känner, eller det är klart, hon mår skit just nu, kunde väl inte mått sämre, det fattar jag med..
Men, hon känns stark. Värld en jätte stor medalj för att hon överhuvudtaget står upp!!! Känns som att jag inte hade fixat de..dock vill jag inte veta.
Men, fixar det gör man kanske alltid, har man något annat val?
Livet rullar vidare, vare sig man vill eller ej..
TÄNKER PÅ DIG NÄSTINTILL HELA TIDEN, DE VILL JAG ATT DU SKA VETA!!!!
SÄNDER VÄRLDENS STÖRSTA & VARMASTE KRAM TILL DIG, HOPPAS ATT DU KAN KÄNNA MIN VÄRME FRÅN DEN!!??
FINNS DET NÅGOT, MINSTA LILLA, SOM JAG KAN GÖRA FÖR DIG,SÅ SÄG TILL. LOVA MIG DE.
BAMSE KRAM!!!!
Nu blir jag sådär lessen igen..ska gå upp till mina två prinsar som sover så gott.
TA HAND OM ER!!!
Har tänkt mycket på livet och vad som händer efter..och när de kommer hända och hur..många tankar.
O från ingenstans knackar det på två kvinnor o lämnar ett blad om Gud & Jesus, livet & döden..Ska jag bli kristen?;) Nej, för de stod något om att är man död så kan
man inte känna och inte iheller skada eller hjälpa någon..inte riktigt min teori, om jag nu tolkade det "rätt" förstås, för det handlar just om de, hur man tolkar det man läser..
Svärfar skulle fyllt 70år igår, om han hade fått leva. Hoppas du har det fint där du är nu!=) Vi kommer o tänder ljus för dig när Natalie kommit hem.
Idag när jag lämnade Kevin på dagis så tänkte jag mycket på mina djur jag haft, så oerhört lessen jag blev när dem dog=( Hur jag grät i flera dagar, ja månader känns det som..minns att min mamma kom in & klappade mig, när jag låg o grät i sängen...förklarade att så var livet, alla blir gamla,sjuka och dör.
Åren gick och jag tänkte mycket på hur jag skulle hantera när en person i min närhet gick bort? Med tanke på hur jag blev när djuren dog..
Tjalle blev den första. Mitt liv rasade, kändes det som. Minns att dem ringde på Natalies 1 års dag, "Idag dör han", jag svarade "Vilken dag som helst, men inte idag". Dagen spenderade vi hos honom på sjukhuset, men han överlevde 2,5 månad till.
En dag när vi hade hälsat på honom, brast det total för mig, jag grät hysteriskt! Pappa kramade mig & förklarade att så är livet, Natalie har kommit- en ny generation.
Var de bara jag som tyckte de var jobbigt och inte kunde "hantera" situationen?? Säkert inte, men det kändes så- då.
En fredag kväll,jag och Henke tittade på Talang, ringde mamma och sa att Tjalle skulle flytta till Hospis. Hospis? Livets slut. Jag ville inte acceptera och inse de! Gav luren til Henke och grät..
På onsdagen dog han. Med pappa vid hans sida. Jag satt hos Frida.
Jag blev stark! För Frida. Sa till henne att jag kunde stanna hos henne om hon ville,hela natten om de skulle vara så..flera dagar, men de behövde jag inte.
Begravningen var fin! Jobbig men fin. Jag hade bakat choklad muffins, dem hade han absolut älskat=)
Plötsligt kändes livet Okej igen..Frida tog sig upp ur sorgen & med de gjorde vi andra oxå det.
1år gick- smärtfritt.
Sen fick min mormor cancer. Cancer! Det dör man av. Inte då. Inte hon. Hon opererades och klarade sig ur det. Tack!
Ca ett halv år gick, min papa fick propp i benet & njursten..han såg verkligen död ut.
Väntade utanför på sjukhuset,på Henke o Natalie..medans jag väntade flög tankarna iväg..och tårarna sprutade.
Henke tyckte att jag skulle skärpa mig, annars kunde vi inte gå upp. Lätt för honom o säga, det var MIN pappa som låg där dödsjuk (om ni frågar mig, enligt pappa var han inte ens sjuk). Och jag var verkligen inte redo att förlora honom då. Absolut inte!
Bara någon dag senare fick Frida sin första stroke.
Pappa frisknade till=)
Henkes pappa gick plötsligt bort.
Underloppet av några dagar..Hur mycket ska man behöva orka ta sig upp från???
Henkes pappas begravning var liten & fin. Jag grät i vanlig ordning- hysteriskt. Jag fixar inte så känslomässiga situationer. Dessutom gravid oxå med ännu mer hormoner i kroppen.
Sen följde ett jobbigt halv år..Frida fick ytterliggare en stroke, kom till vårdboende, kom hem, trillade, kom till sjukhus, kom till vårdboende...you name it!
Till sist fick hon ett långtidsboende som vi moblerade fint till henne.
Kevin kom till världen (något positivt)
Frida fick ytterliggare en stroke, halvsides förlammad, sondmatades..ja den synen av henne då, önskar jag att Ingen ska behöva se, gå igenom!!!
Men jag är väldigt glad nu i efterhand att vi var o hälsade på henne! Fick ta farväl.
Två dagar senare dog hon & det kändes bra. Skönt.
Ingen ska behöva ligga så som hon gjorde då. Det är inget värdigt liv och efter 88 lyckliga år hade hon gjort sitt!=)
Nu har vi fått ha ett lugnt & skönt år, vilket jag är himla tacksam för!!
Men så är det inte för alla..såklart.
Var inne o läste en blogg om en ung tjej,mamma som fått bröstcancer och de går bara utför..
De fick mina tårar till att rinna och det fick mig till att gå in o skriva av mig.
Vilket är otroligt skönt!!
En vän till mig, har nydligen mist en väldigt nära familjemedlem, i cancer. Det får mig till att känna o tänka så mycket..Hon verkar så himla stark!! Sen vet jag såklart inte hur hon verkligen mår o känner, eller det är klart, hon mår skit just nu, kunde väl inte mått sämre, det fattar jag med..
Men, hon känns stark. Värld en jätte stor medalj för att hon överhuvudtaget står upp!!! Känns som att jag inte hade fixat de..dock vill jag inte veta.
Men, fixar det gör man kanske alltid, har man något annat val?
Livet rullar vidare, vare sig man vill eller ej..
TÄNKER PÅ DIG NÄSTINTILL HELA TIDEN, DE VILL JAG ATT DU SKA VETA!!!!
SÄNDER VÄRLDENS STÖRSTA & VARMASTE KRAM TILL DIG, HOPPAS ATT DU KAN KÄNNA MIN VÄRME FRÅN DEN!!??
FINNS DET NÅGOT, MINSTA LILLA, SOM JAG KAN GÖRA FÖR DIG,SÅ SÄG TILL. LOVA MIG DE.
BAMSE KRAM!!!!
Nu blir jag sådär lessen igen..ska gå upp till mina två prinsar som sover så gott.
TA HAND OM ER!!!
Kommentarer
Trackback
