nataliesmamma

När vi flyttade hit här så kände jag ibland att grannarna var för mycket PÅ emellanåt! Ville bjuda på kaffe, äta lunch tillsammans, ringde på dörren titt som tätt..Jag kände lixom att jag hade mitt, sköt ert eget. Jag hade mina vänner här var o varannan dag på både middag och kaffe, jag hade varken tid eller lust att umgås med grannarna..

 

En period var det tom så illa att Henke sa till mig "Träffa du gärna dina vänner, men du har både en familj och ett hem att ta hand om".

DÅ förstod jag inte riktigt hur han menade.

NU förstår jag precis!

När jag tänker efter så satte jag verkligen mina vänner i priotet 1! Många av dem var singlar då, och hade all tid i världen till att ses, och all vilja till det oxå...Dagen efter julafton hade jag mina vänner här hemma. När jag hade varit iväg en hel dag med mina föräldrar i Ystad så väntade mina vänner utanför dörren..hur orkade jag? Idag hade jag sagt att det inte går att träffas den dagen, precis som mina vänner hade sagt till mig.

Jag rände ute sena kvällar eller hade vänner här hemma sent..Alltid var det någon jag träffade.

Undra på att jag absolut inte hade tid med några grannar.

 

Idag är det heeelt tvärtemot!!

Träffar nästan bara mina grannar och jag Gillar det!=) Äter lunch med dem, sitter o pratar på framsidan, grillar tillsammans...U name It.

 

I stort sätt har alla mina vänner träffat en respektive och det kan gå veckor (tyvärr!!) innan man hör ifrån något...Absolut är jag glad för deras skull och unnar dem det till hundra tio procent.

Men klart att man blir lite besviken när jag tänker efter hur mycket jag har gett av mitt liv (dumt av mig) och sen på hur lite man faktiskt får tillbaka (av många, inte alla). Träffas en helg finns inte för många av mina vänner=( Absolut aldig, även om man frågar tre veckor innan...möjligtviss om respektive kan följa med...

 

Så jag kan ärligt säga, att om någon av mina vänner skulle bli ensamna igen (vilket jag förstås inte vill) så har jag lärt mig var min gräns går. Min familj är nummer 1! Den familjen som jag höll på att försumma. Jag kommer inte lägga mer tid på den vännen...vänskap handlar om att ge & ta. Jag Älskar oxå att umgås med min familj, men ibland måste man priotera o ta sig tiden till sina vänner, om man vill få möjlighet till att träffas.

 

Åter till grannarna, jag skulle nästan kunna säga att jag älskar mina grannar. Dem är helt underbara!! Vilken gemenskap vi har. Och barnen, så härligt o se hur dem leker...Gillar verkligen mitt "Svensson" liv, öppna dörrar, kom in om du vill=) Nej f*n, det ska j-vligt mycket till för att jag ska vilja flytta härifrån, just pga grannarna!! Hur kunde jag tycka att det var drygt för några år sen?? jag ha kanske blivit mer vuxen nu och inte rädd för nya kontakter=) Hihi.

 

Ja, det var lite tankar och lite tillbaka blikar...

 

Vad hände i helgen då??

Lördags hade vi Henkes vänner på middag, ev årets sista grillning? En super kväll blev det!!

Kevin var uppe ändå till klockan 02.00, har aldrig hänt innan!! Han vaknade strax över 9, fick välling och sen somnade vi tydligen om..Oupps, hela familjen sov till halv tolv!! Fatta!! 11.30!=) När hände det senast?? Skönt som bara den, men smått ångest.

 

Snabbt in i duschen eftersom Sanne skulle komma en timme senare.

Slapp och mys med Sanne hela söndagen.

 

Idag måndag har jag tvättat och haft Emma och Basse på besök...najs.

Imorgon blir det en lugn dag med barnen tänkte jag, ev att vi tar en runda till Bokskogen, sen när Henke kommer hem från jobb så tror jag att vi kör en "familje slappe kväll" och gör så lite som möjligt;)

 

Sista veckan av min semester...

 

Ha det gott! Pussoch Kram

 

Tack Jessica för din kommentar! Alltid lite kul när någon visar att dem lever;) haha Risken när barn får lite prickar, som i Linneas fall, är att dem får det igen. Hoppas att hon klarar sig=) Mina barn har tack o lov mått bra i övrigt, ingen feber eller så. Kram till dig