nataliesmamma

Finns säkert en del som läser min blogg & tycker både de ena och andra om mig, i negativ form, som att jag är galen, knäpp, tokig, inte vet jag hur ni vill uttrycka er, för att jag precis har fått en liten söt bebis och far runt överallt och alltid har besök...
Helt OK att ni tycker de! Och jag förstår dem som vill/behöver vara hemma o vila och ta det lugnt och "landa" när man kommit hem med sin bebis. Alla mår inte ens så himla bra, men det är inget man pratar om, för när man har fått barn och blivit den familj som man alltid velat, då Måste man må skit bra, känna sig som i sjunde himlen och deppressioner får man inte ens tänka på!!
Så är samhället uppbyggt och det är bara skit, enligt mig, vet hur många som helst som inte alls känner sig lyckliga efter dem har fått barn..
Även om man mår bra, så kanske man väljer att vara hemma den första tiden och ta det lugnt, hitta sin nya roll som föräldrer och det är bra, om man behöver de.

Men alla som är som mig då? Mår bra, känner sig bekväm i den nya rollen direkt och tycker om att träffa folk, vi måste väl få de då? Om inte, så kan det leda till att vi mår dåligt..
Måste se det från alla håll och inget är rätt eller fel.

Samma dag som vi kom hem, tänkte Henke att han och Natalie skulle åka till Aynto, där vi var bjudna på grillning, men jag kände att jag o Kevin ville med. Jag mådde hur bra som helst, vad skulle jag göra hemma?
Alla blev förvånade att vi följde med, men sen var de inget mer med det, dem såg ju att jag mådde bra och var pigg, så varför skulle jag inte med.
Och Kevin, jag tror inte att han lider av att leva de liv som han gör, hade jag trott de, hade jag givetviss inte flängt runt som jag gör..och självklart har vi MASSOR av tid bara familjen som vi myser!! Så de går vi inte miste om.

Ni som tillhör dem som kanske tycker att jag är lite galen, borde nog sluta läsa här vid denna meningen!!

Vi har bokat en resa till Bulgarien, en vecka och om de går som vi vill så lyfter vi den 4:ejuni. Då är Kevin 1 månad och en vecka.
Problemet är bara att Kevin måste hinna bli registrerad på sketteverket (få sitt namn) och sen göra sitt pass, men de hoppas o tror vi att han hinner..
Vi har hört oss om och det är ingen fara att flyga med så små, Henkes kompis är flygvärd (heter de så när det är en man? Ja, motsatsen till flygvärdinna) och han har varit med om de innan och det är inget konstigt.
Visst, de vore fruktansvärt om han skulle få ont i öronen och skrika hela resan..men de är lika illa om en 1åring eller 10åring skulle få de och man vet inte om öronen klarar av de förräns man har flygit.

Visst, de hade varit bättre och lättare för min del om vi hade väntat till slutet av sommaren/hösten, då jag förmodligen har börjat varva amningen med ersättning och även smakportioner o gröt, vilket gör att han inte blir helt bunden till mig, vilket han är nu.
Till saken hör, att när vi kommer dit så är mina föräldrar där redan (dem vet inte att vi kommer!!) visserligen inte på samma hotell, men vi tänkte att de kunde vara trevligt med en liten överrskning;) plus att vi hittade en sjukt billig resa, så de gick inte att motstå.
Vi kan lika bra mysa där nere som här hemma, där slipper vi åtminstonde matlagning, tvätt och städning:D Och Natalie kommer tycka de är hur härligt som helst!

Att resa med barn är inte omöjligt eller något hinder, bara annorlunda och så sjukt mycket härligare och givande!=) Enligt mig, beror såklart på vad man vill ha ut av resan, springa på discon kanske inte är så lyckat men de är inget som vi eftersträvar..

Ha en trevlig torsdag!!