nataliesmamma

Börjar undra om livet ska vara såhär, att jag ska vara den gravida frun som inte bör lyfta det ena eller andra och därför med gott samvete ex kan gå rakt in från bilen utan att ta någon tung påse och inte få några sura minner eller kommentarer från mannen? Eller att mannen frågar mig om han ska plocka upp något från golvet till mig? (hans skitiga strumpor:P)
Ska jag vara den mamman som inte kan bära min dotter, mamman som inte alltid orkar leka på golvet eller mamman som ibland måste vila lite?
Ska jag vara den tjocka systern som man inte kan låta bli o klappa på magen? Dottern som man alltid ringer o frågar hur det är? Och kompisen med världens sötaste mage?
Ska jag förbli den personen?
Börjar kännas så och de värsta är att jag börjar vänja mig vid tanken..alltid gravid.

Vaknade inatt av värkar, trodde och hoppades på att få ställa in träffen med Madde idag, men icke.
Gick upp och åt lite, lade mig en stund senare och sen har jag inte känt mer. Bara han får mat så är han nöjd, kanske borde sluta äta? Haha
Många säger till mig att jag ska ut o gå...men helt ärligt, så mycket som jag har gått o rört på mig under min graviditet är det nog många som inte har gjort utan att vara prego!
Trodde jag skulle föda tidigare pga Alla Långa promenader med jobbet!! Och även privat...i söndags gick jag från mina föräldrar till coop, gick i alla affärer och sen tillbaka igen och när jag träffade Karolina gick vi stan runt och lite till, och nu pratar vi om att jag är höggravid;) Så hur mycket mer ska jag kunna gå??
Och ja, vi har sex! Som många oxå anser att vi borde ha...bull shit att det sätter igång något:P
Nej det finns inte så mycket mer som jag kan göra för att snabba på=( Han ska helt enkelt bara bli redo. Lite som sin pappa, tar tid på sig, ingen stess alls:P
Kanske är problemet att jag har rört mig för mkt under hela tiden? Vagar honom så skönt. Kan säga att så mycket rörde jag mig inte under Natalies tid i magen.

Var hos min bm i måndags, han var ytterst lite ruckbar, så hon trodde på nu i dagarna men det kan man tyvärr inte lita på.
Fick en ny tid på måndag, hos en annan barnmorska eftersom min är ledig hela nästa vecka men de värsta är att det är på ett annat ställe!! Suck. Hur f*n ska jag hitta dit där med mitt super dåliga lokalsinne??
Ber till gud att han har kommit tills dess.

Jessica- Jo det är sant, man får världens finaste gåva så vem orkar bry sig över några bristningar? Tycker synd om dig som gick över 12 dagar, men jag går väl över 3 veckor bara för de=(

Lisa- Jag har inte sett din kommentar förräns nu och nu känns det som att veckan är slut, eller är de jag som snabbar på, för att få föda någon gång?
Kanske kan bestämma en dag som ni kommer hit när han har kommit, om det inte dröjer för länge förstås?

Josse- Du verkar verkligen gilla att föda barn;) Du som alltid har varit så rädd...fast det är klart, 3 timmar vad är det? Men att sms:a att du nästan är avundsjuk är väl ändå till att ta i liiite:P Eller så känner du så för att du vet att det dröjer tills nästa gång,hehe.

KRAM TILL ER ALLA Och Madde och Leo, tack för en trevlig dag!!