Livet är fruktansvärt tufft, för vissa, för andra är det lättare.
Tittade ni på Spårlöst idag på 4 klockan 21.00??
Jag satt bänkad framför tv:n, visste inte riktigt vad jag förväntade mig att få se...kanske en glad o sprallig tjej som finner sin mamma med familj...så som det oftast är i det programmet.
Denna glada tjejen var, jag vill nästan säga en barndomsvän till mig, fast att det inte riktigt är de..hon har iallafall satt djupa spår efter sig inuti mig, sen första dagen vi träffades, det sa bara Klick! En vän för evigt.
Träffades i turkiet, två härliga veckor tillsammans...sen år utav brevväxling och telefonsamtal och internet kontakt, sen flyttade hon ner till Skåne i somras, så då mötes vi igen, på riktigt och det var så himla kul. Obeskrivligt skönt att få se henne igen.
Nu bor hon i stockholm igen.
Och idag möttes vi igen- nästan iallafall. Kändes som att jag var med henne på hennes resa i Letland, sökandes efter hennes mamma och brödrar...tyvärr hade mamman avlidit=(
men hon träffade sin storebror, som verkade så fin och rar, och hennes mormor och mobror.
Jag vet sen innan vad hon har fått gå igenom, levt ett himla tufft liv, idag fick jag även veta att hon blivit våldtagen när hon var 1,5år!!
Då undrar jag, hur kan en så sårbar person vara så glad och härlig? Så positiv till det mesta. Att man kan vända all smärta till något bra. Stämmer det att man blir starkare av det som inte dödar en? Känns så.
Mina tankar är hos dig idag Oksana, oxå kallad för Aki, blev så rörd av programmet, men samtidigt så var det himla fint och bra. Grät lite grann, ville inte hejda mina tårar.
Vänskap till dig!
Jag satt bänkad framför tv:n, visste inte riktigt vad jag förväntade mig att få se...kanske en glad o sprallig tjej som finner sin mamma med familj...så som det oftast är i det programmet.
Denna glada tjejen var, jag vill nästan säga en barndomsvän till mig, fast att det inte riktigt är de..hon har iallafall satt djupa spår efter sig inuti mig, sen första dagen vi träffades, det sa bara Klick! En vän för evigt.
Träffades i turkiet, två härliga veckor tillsammans...sen år utav brevväxling och telefonsamtal och internet kontakt, sen flyttade hon ner till Skåne i somras, så då mötes vi igen, på riktigt och det var så himla kul. Obeskrivligt skönt att få se henne igen.
Nu bor hon i stockholm igen.
Och idag möttes vi igen- nästan iallafall. Kändes som att jag var med henne på hennes resa i Letland, sökandes efter hennes mamma och brödrar...tyvärr hade mamman avlidit=(
men hon träffade sin storebror, som verkade så fin och rar, och hennes mormor och mobror.
Jag vet sen innan vad hon har fått gå igenom, levt ett himla tufft liv, idag fick jag även veta att hon blivit våldtagen när hon var 1,5år!!
Då undrar jag, hur kan en så sårbar person vara så glad och härlig? Så positiv till det mesta. Att man kan vända all smärta till något bra. Stämmer det att man blir starkare av det som inte dödar en? Känns så.
Mina tankar är hos dig idag Oksana, oxå kallad för Aki, blev så rörd av programmet, men samtidigt så var det himla fint och bra. Grät lite grann, ville inte hejda mina tårar.
Vänskap till dig!
Kommentarer
Trackback
